Albin Adell Sjöberg

Reflektioner från min säng

Nu sitter jag här själv i min LÄGENHET! Jag har idag permission själv hemma för att testa det innan jag skrivs ut på fredag. Det känns så skönt att efter snart 15 veckor få komma hem, sova i sin egen säng, styra sig själv och få känna sig som en vanlig människa igen. Men med hemgång kommer en del förändring och tillbaka till en hel del. jag sitter ju fortfarande i rullstol vilket jag kanske kommer göra ett tag fram över. Men också en självständighet som kommer prövas i form av att jag inte har samma kapacitet som tidigare men det kommer även till en sak som jag kanske inte prata om så mycket tidigare. Men nu sitter jag här i sängen och funderar vilket känns som en normal grej att göra för saker och ting förändras och man ska komma tillbaka till något som man tidigare tagit föregivet.

Men det jag funderat en del på och som jag nu kommer att möta är ensamheten. Jag kommer hem till en tom lägenhet från att ha spenderat 15 veckor i ett rum på sjukhuset där det sprungit folk in och ut näst intill hela tiden. Jag älskar att vara ensam och bland vänner men vetskapen av att det verkligen kommer vara på mina villkor och att ingen kommer störa men det är en så konstig känsla nästan skrämmande. Det måste vara den där skräckblandade förtjusningen som man ibland kan känna för saker.

Något annat jag reflekterat över nu under kvällen är den omställning jag som 21 åring tvingats göra som jag vet så inga andra människor runt om i världen fått göra av olika anledningar. Att jag just nu sitter i en rullstol, jag kan inte ta mig någonstans utan den. Det är så otroligt läskigt men samtidigt så skönt att hjälpmedel finns. Men om jag får fortsätta vara lite självisk eftersom detta är min blogg så gör jag det ändå. Jag är 21 år gammal och sitter nu i en rullstol en situation som förändrat hela mitt liv just nu. Även om jag vet att jag ska bli bra och gående snart så vet vi inte när det händer men vi vet att det ska hända. Men här sitter jag en lördagkväll och reflekterar över tunga grejer istället för att vara ute med vänner, springa från bar till bar som kanske en “vanlig” människa i min ålder skulle gjort eller gör.

Jag vet också att jag kanske inte varit den typen som hänger i baren varje helg innan jag blev sjuk heller men faktum är också att jag blev sjuk när jag var 17 år. Jag har aldrig klarat flera långa nätter eller allt det där roliga till 100%. Men en sak gjort är, jag har alltid haft hoppet uppe och jag har aldrig slutat. Jag har försökt göra saker trots att det kanske stått ut mig rent energimässigt efter. Jag vet också att jag prioriterat jobb och resor och gjort en massa roligt med vänner men ibland känns det som om jag inte gjort tillräckligt av allt som en i min ålder kanske skulle gjort men ibland får man säga till sig själv att det är okej. Just nu känns allt sånt så långt borta men ändå så nära. Jag vet ju rent logiskt att det inte är hela världen och att det snart är bra igen men ändå måste man låta sig själv ta fram alla andra sidor utom den logiska.

Det finns så mycket jag velat göra som jag också ska göra en dag. Det är ju trots allt jag som bestämmer viken väg jag ska gå i livet. Jag har mina stöttepelare i vänner och familj och det är det viktigaste. Nu måste jag bara fokusera på att bli frisk och komma tillbaka. Jag har de senaste dagarna planerat för 2019 och hur det ska bli ett bättre år än detta, men det är tufft.

Är det något jag lärt mig under dessa snart 15 veckorna av helvete så är det att man får ta en sak i taget, en dag i taget, en timme i taget och ibland även en minut i taget. Det ska bli bra och jag kommer komma tillbaka better than ever, Det får ta den tid som behövs!

Nu ska jag titta på vänner och sen sova, avslutar detta dels känslosamma och otroligt öppna reflekterande inlägg med ett utdrag ur en fantastisk låt,

Hope gave us strength not to surrender. – Mirror, Loic Nottet

Denna textrad har blivit mitt mantra under den här tiden och kommer nog alltid att vara det.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.