Laddar

Att känna sig maktlös och utsatt – Del 1

Det här är bland det svåraste inlägget att skriva men det är så viktigt att det kommer ut och offentliggörs. Vi ska inte leva i det tysta. Jag vill berätta om vad som hände när jag blev sjuk och inlagd på sjukhuset i somras. Jag har nog aldrig reflekterat över det när det hände men nu i efterhand vet jag att jag blev utsatt för psykisk misshandel… Jag kommer publicera 3 delar kommande tisdagar om vad som hände och här kommer första delen.

Jag hamnade på rehabmedicinska avdelningen på sjukhuset i augusti och sen jag mötte den här personen har personen utsatt mig för en psykisk misshandel. Ja, det är faktiskt det nu när jag ser på det i efterhand när jag har tid att reflektera över det. Allting började med en lite halvtaskig attityd från personen och urartade sig snabbt till taskiga kommentarer och tydliggörande hur hopplös och irriterande jag var. Det kom till och med till det tillfället att personen uttryckligen medger att han har förakt mot mig, han sitter alltså och matar mig som är förlamad i mina armar och ben och är i en otroligt utsatt situation och förklarar att han hatar mig. För att ni ska få perspektiv på det hela kommer jag snabbt att berätta om det som hände. 

Det var en morgon klockan började närma sig halv nio och jag hade precis blivit i ordning gjord för dagen och skulle nu få frukost. Personalen kommer in med brickan. Slänger på mig en hakklapp av papper hårt runt min hals. Han sätter sig bredvid mig på den lila stolen. På tv rullar nyhetsmorgon och de pratar om politik och den valrörelse som nu dragit igång. Han börjar mata mig och det funkar rätt bra till en början men jag känner mig väldigt osäker och ärligt talat lite nervös över situationen redan då. Men sen började det, Han snappar upp något om politiker som de pratade om på TVn och uttrycker ett förakt mot staten och politikerna var på jag säger att jag inte är bekväm att prata om detta med honom och upplyste honom om att man kanske får tänka på vad man säger då man aldrig vet vem man pratar med, han vet ju inte att jag faktiskt är politiskt aktiv och jag säger att jag är politiskt aktiv. Han vänder sig då mot mig och säger, ”Ja men dig har jag redan förakt mot så det är inget nytt”. Jag blev så chockad av att höra de orden. Hur kan man säga så till en patient? Jag kunde inte för mitt liv begripa att han faktiskt uttryckt ett hat mot mig, på vilka grunder?. Det han gjorde var ett grovt tjänstefel och jävligt klantigt. 

En tanke på “Att känna sig maktlös och utsatt – Del 1

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *