Laddar

Att känna sig maktlös och utsatt – Del 2

Det är tisdag och här kommer del 2 av miniserien om den psykiska misshandeln… i den här delen så kommer ni få läsa om hur verksamhetschefen svarade på min orosanmälan om den här undersköterskan. Kom ihåg att det aldrig är okej med misshandel oavsett om det är psykiskt eller fysiskt! Så oproffsigt att gå på en person som är maktlös och i en utsatt situation.

Det slutade inte i den historien utan allt har fortsatt. Jag gick dagen efter till vårdenhetschefen på avdelningen för att klaga på hans beteende och får som svar att det inte är okej och att hon ska prata med den berörda personalen. Jag tänkte att Äntligen ordnar det upp sig. Men Det gjorde det inte, någon dag senare återvänder vårdenhetschefen till mig för att förklara vad hon komma att säga till den här personen. ”Jag kommer trycka på att kemin inte stämmer mellan er och att det inte funkar riktigt mellan er, han kommer inte att få ha vårdansvar över dig framöver”.

MEN det var ju inte riktigt det jag klagade på, hon ville alltså inte ens nämna tjänstefelet. Jag tänker att det ändå kanske ordnar upp sig och att jag slipper detta något mer. Det år ett par dagar och jag ser inte röken av personen i fråga. Men så en måndag är han tillbaka, instormandes kommer han på morgonen. Han sliter och drar i mig som om jag vore en leksak och lyssnar inte alls på mig. Han körde sitt race utan att bry sig om att jag hade ont eller om jag ville göra på annat sätt. Han har alltså inte förändrats och det märks tydligt i rummet att han inte tycker om mig. Jag som låg där och kände mig jätte obekväm fick inte yttra mig. Jag skulle göra som han sa helt enkelt annars var jag jobbig och irriterande.

Han kunde kläcka ur sig kränkande kommentarer och förklara för mig att jag var jobbig som inte var medgörlig, vill på nytt då tillägga att jag även vid detta tillfälle låg helt förlamad. Man tänker att här borde det ta slut men NEJ detta fortsatte under flera månader som jag låg där uppe. Det är faktiskt ren och skär mobbning som han sysslat med mot mig. Gång på gång försökte han trycka ned mig när han fick chansen och ville verkligen inte att jag skulle ha rätt i något, allt jag sa var fel han visste alltid bäst. Fick han chansen så ville han även försöka bemästra mig genom att försöka dumförklara mig genom att förklara saker på ett mycket överdrivet sätt som om jag var dum i huvudet.

Jag blundade för det tillslut och tänkte att det går över han ger sig snart. Men så fel jag hade, jag vet att jag hade långa samtal med mamma om hur jobbigt det var och hur elak han var. Det var givetvis jobbigt även för henne.

Nästa vecka publiceras sista delen av miniserien.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *